Prylar och planerat åldrande

Planerat åldrande är grundläggande för produktiuonsindustri eftersom det innebär att varor slits ut / går söndre efter ett visst slitage eller en viss tid i syfte att hålla uppe efterfrågan / konsumtion och produktion. Det ingår i det industriella ekonomiska systemets förutsättning och har sannolikt aldrig varit så tydligt som idag, jag har själv varit inne på det tidigare i samband med att jag skrev om hur Blundstones kängor minskat sin hållbarhet under senare år (kanske höll de för bra förut). För ett par år sedan sände SVT en intressant dokumentär på temat:


Det jag funderar på är hur mycket detta påverkar de produkter vi som jägare konsumerar. Skall man tänka så att ett kikarsikte med 5 års garanti är tänkt att hålla lite ängre än 5 år medan det med livstids garanti har just det? Skall man välja knivar från ESEE med no questions askt lifetime guarantee för 1000-2000 kr eller en no name brandad Buck-kopia för 200 kr från valfri jaktbutik med konsumentköpslagens garanti och vara glad om den funkar i 2 år?

Vilka av jägarnas produkter kan man tänka sig har planerat åldrande:

• De billigaste produkterna har det antagligen men då rör det sig generellt sett om riktigt usel grundkvalitet. I fråga om kläder så gäller det i högre grad riktigt dåliga sömmar än dåligt tyg även om många membranmaterial har mycket dålig slitstyrka. Knappar och dragkedjor är också detaljer som kan misstänkas ingå i det planerade slitaget/åldrandet. 
• Elektronik är ett klassiskt område för planerat åldrande. Gäller inte minst produkter där man uppdaterar programvaran efterhand och tillverkarna medvetet gör programvaran så överdrivet stor att ett par år gamla apparater helt enkelt inte orkar med (typexempel smartphone). 
• Kängor och stövlar kan ha inbygt planerat åldrande genom de gummiblandningar som används. Jag kan ge exempel på hur tex hållbarheten för den klassiska vandringskängan Tretorn Sarek minskat sedan 1980-talet. Som värst var kvaliteten i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, jag hade en period då jag för varje par Sarek jag köpte kunde byta dem två gånger under garantiperioden - givet att jag höll reda på mina inköpskvitton. Problemen är lika stora med kängor, dock i högre grad med fodrade gore-tex kängor än med skalkängor. Den springande punkten brukar vara skaravar och gummit.
• Vad gäller vapen (och optik) så är det i hög grad så att man får det man betalar för. Man skall inte förvänta sig att en lågprisbock från turkiet håller ens hälften så många skott som en bock från ett klassiskt kvalitetsmärke som Browning eller Beretta. Men det spelar kankse inte så stor roll för de flesta jägare eftersom de flesta svenska jägare tränar så lite att de aldrig skulle hinna slita ut en lågprisbössa ens om de fick en extra livstid på sig. 
• Två områden där jag misstänker att planerat åldrande, eller rent usla produkter, är riktigt vanliga är åtelmaterial och kötthanteringsapparatur (samt vitvaror som frysboxar). Vad gäller åtelmaterial så tänker jag på alla spridare, kameror och belysning. Om man nu kan bygga övervakningskameror som håller år efter år i tuff miljö, varför slutar åtelkameror så ofta att fungera efter två vintrar (dåliga packningar)? Eller varför väljer man kugghjul av plast till rörliga delar i såväl foderspridare som köksmaskiner? Jag har vid upprepade tillfällen varit med om att dessa djäkla plastkugghjul har gått sönder redan vid måttlig belastning - och då har det varit i produkter som betraktas som bra kvalitet. Jag kan bara tänka mig att det dels är billigare vid tillverkningen och dels garanterar framtida produktion.

Många jägare kanske inte bryr sig om planerat åldrande. Det är ju trots allt roligt att köpa nya jaktprylar. Men jag stör mig på det. Inte minst ur ett miljö- och resursperspektiv. Jag vill att mitt jägarliv skall vara långsiktigt hållbart inte bara i frågan om vilka djur jag dödar utan även i fråga om de produkter jag konsumerar för att möjliggöra min jakt.