Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 22 maj 2018

Jaktpolitik - vad säger partiprogrammen?

Jag har försökt kartlägga var de olika partierna står i fråga om jakt, privat vapenägande samt varg och andra stora rovdjur utifrån de olika partiernas partiprogram. Partiprogrammet är bra att utgå ifrån för det visar vilken tyngd ett parti lägger på en viss fråga. Väljer man att ta upp något i ratiprogrammet så är det en tung fråga som partiet står bakom till fullo. Om man inte väljer att ta upp en fråga i partiprogrammet så är det ingen viktig fråga för partiet och alla uttalanden som partiet gör om frågan måste tas med en stor nypa salt.

Min genomgång redovisas först i tabellform där svaren förstärkts med färg, tydligt jaktpositiva svar är gröna, svårtolkade eller neutrala svar är gula och svar som missgynnar jakten är gröna. Om ett parti saknar officiell politik på områet så har jag valt att gulmarkera för att tills vidare ge dem ett neutralt omdömme. En fördjupning i de olika partiernas motioner kommer att ge ytterligare indikationer på hur allvarligt partiet ser på jaktrelevanta frågor.

Efter tabellen kommer en kort kommentar om respektive parti och avslutningsvis en lista med länkar till mina källor för den som vill följa upp något.
Sverigedemokraterna (Sd)
Vad gäller Sverigedemokraterna så finner man ingen som helst information om var de står i jakt, vapen och vargfrågor i deras partiprogram. Däremot finner man lite information om var de står i dessa frågor i debattartiklar och en handfull riksdagsmotioner. I och med att SD är tysta om dessa frågor i sitt partiprogram så kan man bara tolka dessa frågor som helt irrelevanta för SD annat än som valfläsk vilket bekräftas av en mängd utspel i jakttidningar och en handfull motioner. Kort sagt, eftersom partiprogrammet är partiets officiella kontrakt mot väljarna så förbinder sig SD inte på något vis att göra på ena eller andra sättet i jakt, varg och vapenfrågor.
Omdöme: Sd saknar jaktrelevant politik i sitt partiprogram, dessa frågor är helt enkelt inte kärnfrågor. Eftersom många jägare på sociala medier framhåller Sd som det bästa partiet i jaktrelevanta frågro så vill jag framhålla följande: Sd är inte ett parti att lita på i jakt-, vapen- och vargfrågor. De gör medvetna utspel för locka jägare men förbinder sig inte till något i jaktrelevanta frågor.

Moderaterna (M)
Moderaterna har en tydlig rubrik om jakt och viltvård i sitt partiprogram där de tydligt tar ställning för att skyddsjakt på varg skall skötas snabbt och enkelt. Vargstammen skall förvaltas. Därtill skall legala vapenägare inte drabbas av samhällets jakt på illegala vapenägare.
Omdöme: Moderaterna driver en politik som är tydligt positiv i jaktrelevanta frågor.

Kristdemokraterna (Kd)
Kristdemokraterna håller en låg profil i jaktrelaterade frågor, det enda som egentligen framgår av partiprogrammet är två tämligen urvattnat ställningstagande om varg och rovdjur där stammarna skall vara livskraftiga samtidigt som den lokala acceptansen är fundamental, detta kan tolkas precis hur som helst beroende på vem som läser det hela.
Omdöme: Kristdemokraterna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget en positiv inställning till förvaltning av stora rovdjur.

Liberalerna (L)
Liberalernas partiprogram klubbades 2015. I partiprogrammet kan man under naturvård finna en kort skrivelse om rovdjur där det anges att stammarna skall vara livskraftiga samt att det skall ske dialog med lokalbefolkning.
Omdöme: Liberalerna är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget ett tvetydigt ställningstagande i fråga om varg och andra stora rovdjur.

Centerpartiet (C)
Centerpartiet har en tydlig politik på området. De anser att jakt är viktigt och att jägare samt sportskyttar på ett enkelt sätt skall kunna äga vapen. Varg och andra stora rovdjur skall förvaltas genom jakt. Viltförvaltningen skall vara så lokal som möjligt.
Omdöme: C är ett tydligt jaktpositivt parti. De har visat detta i ord och handling sedan låg tid tillbaka.

Socialdemokraterna (S)
Det är lite svårt att leta sig fram i socialdemokraternas partiprogram efter tydliga ställningstaganden om jakt, vapen och varg. Men jakt finns som rubrik på hemsidan och det står tydligt att socialdemokraterna tycker att jakt är viktigt för landsbygden. I det tryckta partiprogrammet står inget om jakt.
Omdöme: S är ganska ointresserade av jaktrelaterade frågor men erkänner jakt som något viktigt för många sympatisörer vilket är positivt.

Miljöpartiet (Mp)
Miljöpartiet framhåller djurrättsaspekten vid jakt, samt att jakt skall vara i samklang med ekosystem. Med Mp:s övriga politik i åtanke, särskilt den om att minimera människans påverkan på naturen, så innebär detta att jakt skall bedrivas väldigt restriktivt. De stora rovdjuren skall vara långsiktigt livskraftiga och tillåtas påverka ekosystemen, detta innebär i klartext avsevärt mycket större rovdjursstammar än idag. Mp saknar jakt- och skytterelevant vapenpolitik.
Omdöme: Mp är minst sagt jaktskeptiska och driver en politik som på många sätt hämmar möjligheterna att bedriva en meningsfull jakt.

Vänsterpartiet (V)
Vänsterpartiet skriver att man vill arbeta för att uppnå livskraftiga rovdjursstammar, vilket i klarspråk innebär att man inte anser att det är så idag och stammarna därmed bör öka. I partiprogrammet finns inga övriga uttalanden om jakt eller privat vapenägande.
Omdöme: V är tämligen ointresserade av jaktrelaterade frågor undantaget stora rovdjur som de vill ha fler av.

Feministiskt initiativ (F!)
Jag hittar egentligen ingenting jaktrelevant på F!s hemsida och partiprogram, undantaget en rubrik som lyder ”Politik för jordbruk, skog, fiske, övriga naturtillgångar och rovdjuren” tyvärr saknar denna intressanta rubrik någon som helst text/innehåll.
Omdöme: F! har i likhet med Sd ingen officiell politik på området.

Informationen är hämtad från:

måndag 21 maj 2018

Många lamm tas av lo i västra götaland

Sedan den 13 maj till idag har (minst) 5 fårgårdar fått får och/eller lamm dödade av lodjur i Västra Götaland. Spridningen är över hela länet men man anar en koncentration till sjuhärad. 

Sådana här meddelanden plingar in i telefonen allt för ofta. 
Detta kan bara tolkas som att honorna fått ungar och för närvarande ordnar så mycket och lättfångad mat som möjligt åt sina små.

Så nog har vi lo alltid. Till glädje för vissa och sorg för andra.

fredag 11 maj 2018

Test: Yxor att ha i ryggan

Denna gång testar jag fyra olika yxor i ryggsäcksstorlek. Jag nämner ytterligare ett par som finns på marknaden men som jag inte testat samt en som är på gång att lanseras. Jag har valt att testa yxor tillverkade i Sverige. Eftersom vi har en världsledande tradition av handsmidda yxor så ser jag ingen anledning att prova importerade lågprisyxor även om de kostar 10% av de dyraste i testet. 

Jag har tidigare genomfört lite yxtester, bland annat av Karesuandoknivens Stoera Akksu och Gränsfors Kubben, jag har även diskuterat fördelarna med yxa respektive storkniv. I dagsläget lutar jag allt mer åt att yxan är intressantare än storkniven till de lite större uppgifterna. Kort sagt, det är inte fel att ha en liten yxa i ryggan när man jagar, man vet aldrig när man behöver ved till kaffeelden eller korvgrillningsbrasan, eller för den delen genomföra mindre passröjning. Den välbrynta yxan är för övrigt skarp nog att tälja en korvgrillningspinne med.

De fyra yxor jag behandlar är Karesuandoknivens Stoera Akksu, Gränsfors Vildmarksyxa, Hultafors Classic Friluftsyxa samt Wetterlings Äventyrsyxa. Bland svensktillverkade yxor finns även yxor från S Djärv och H Karlsson Klensmide, dessa har jag inte testat men jag har lagt in info om den samt nämner den kommande yxan från Kalthoff axes. Som jämförelse i de praktiska testerna har jag använt Bark River Teddy II som får representera en top of the line storkniv vilket är ett alternativ till yxa.

Vi kan inleda med att jämföra lite olika egenskaper hos yxorna. Detta visas i de nedanstående diagrammen.
 Småyxorna har just sin litenhet som gemensam nämnare, jämför man egglängden så ser man att den ligger på mellan 3 och 4 tum (75-100 mm). Lite längre egg ger bättre täljegenskaper men yxan blir i gengäld något sämre att klyva med. Man får helt enkelt fundera på vad man prioriterar innan man skaffar sin yxa.
De testade yxorna levereras alla med eggskydd. Eggskydden är av lite olika utformning. Personligen tycker jag inte att bälteshölla är nödvändigt för bär jag yxan i bältet så har jag den i en separat hållare som jag tillverkat här (här finns beskrivning)
 De testade yxorna har skaft i längden 30-40 cm. Personligen föredrar jag lite längre skaft då det ger lite mer kraft i hugget även om yxskallen är relativt lätt. Egentligen så vill jag upp ytterligare ett par cm i skaftlängd, jag lutar åt att runt 45-47 cm är det optimala för en liten lätt frilufts/jaktyxa.
De aktuella yxorna har alla en totalvikt på 6-7 hekto. Så mycket tyngre än så vill man inte ha på jakt eller vandring. Om man däremot har en fast plats att utgå ifrån så kan man gå upp i vikt till strax under 1 kg vilket ökar utbudet av yxor kraftigt.
En enkel beskrivning av hur skaft och egg ter sig.

När man jämför de olika yxornas huggegenskaper så har de mycket olika känsla. De levererar grovt sett samma djup när man hugger 20 hugg på en liggande rönnstamm även om jag upplever att Wetterlingsyxan och Hultaforsyxan ”biter” något bättre än Gränsfors och Karesuandokniven, men detta beror på att de har lite mer längd/tyngd. Sämst fungerar faktiskt storkniven när det gäller att hugga lite tjockare stammar, å andra sidan har den igen det när det gäller att hugga tunnare grenar och slanor tex vid passröjning.

Så små yxor som detta test behandlar är sällan bra för klyvning. Men jag har testat det ändå, det är ju sådant man kanske gör trots allt när man skall tända sin kaffeeld. Karesuandoknivsyxan och Gränsfors levererade som förväntat men yxorna från såväl Wetterlings som Hultafors var faktiskt rätt ok i fårhållande till sin storlek. Jag tror det har att göra med att Hultaforsyxan är lite längre än de övriga, Wetterlings däremot har en lite annan geometri – den är tjockare och kompaktare vilket gör den mer klyvanpassad.


Täljning, egentligen är det knivar man täljer med men ibland kan det bli läge att tälja med en yxa. Yxorna från Hultafors och Wetterlings var svårtäljda medan de från Gränsfors och Karesuandokniven låg bra i handen och levererade fint vid denna uppgift. 


Karesuandokniven Stoera Akksu är en extrem yxa, den har den mest uttalade formgivningen med ett skaft i masurbjörk med horninläggningar. Skallen är i rostfritt stål vilket inte är så vanligt. Skaftet är limmat med epoxi vilket gör att yxan avviker från de övriga i testet, de övriga är alla skaftade med kil. Skaftet är kraftigare än de övriga i testet och går lätt att hantera med grova handskar eller vantar vilket gör den till testets absolut bästa vinteryxa. Priset ligger på ungefär 2500 kr vilket gör att man får fundera ifall man vill använda den eller ej, det är mycket penar för en yxa men så är denna yxa något utöver det vanliga. Personligen har jag valt att använda min, jag har dock försett den med ett skaftskydd av hårt rårandsläder för att ge yxan en längre livstid vid hårt arbete.


Gränsfors Vildmarksyxa är den lättaste yxan i testet, den har i och för sig lite längre skaft än de flesta andra men skaftet är något klenare. Gränsforsyxan fungerar bra och borde vara aktuell för den som jagar gram, eller för den delen föredrar ett rakare skaft då det är den yxa som ha testets rakaste skaft. Yxan kostar kring 1000 kr.


Hultafors classic friluftsyxa tillhör Hultafors lite dyrare segment och ligger på 800-1000 kr beroende på återförsäljare. Jag har en äldre och lite billigare Hultaforsyxa i relevant storlek med men den är extremt klumpig och klart tyngre vilket gjorde att jag inte ansåg att den var intressant i sammanhanget. Hultaforsyxan är ett par cm längre än de övriga i testet och det märks, för även om den ligger i mitten viktmässigt så innebär det lite längre skaftet att den utnyttjar vikten väl och biter mycket bra vid huggande. Jag anser att det är testets mest prisvärda yxa då den är klart billigast av de som fortfarande finns på marknaden.


Wetterlings Äventyrsyxa 106 kan man om man har tur fortfarande hitta på marknaden, tex lär ARFA Umeå ha ett par på lager. Wetterlings köptes upp av grannbruket Gränsfors för ett par år sedan och tillverkar nu Gränsfors tyngre yxor, tror det var släggyxan och klyvyxan. Wetterlings äventyrsyxa är medelstor men är samtidigt testets tyngsta yxa. Tyngden beror på att yxhuvudet är betydligt tjockare än de övriga i testet. Det lite tyngre yxhuvudet i kombination med ett halvlångt skaft märks, den har mycket bra ”bett” när man hugger – lutar åt att det är testets effektivaste huggyxa. Priset låg enligt prisjakt på i snitt 800 kr när det begav sig.

Ej testade:

Svante Djärv har en liten huggyxa på 0,7 kg som hade platsat i testet. Svante Djärv Hantverk AB är ett litet smidesföretag i Avesta. Utbudet består primärt a träbearbetningsverktyg men deras lilla huggyxa rekommenderas även som friluftsyxa, yxan har skalle i kolstål men vad skaftet är tillverkat i framgår inte även om jag skulle gissa ask eller alm. Priset är 1060 kr, vilket jag inte tycker är så farligt för småskalig tillverkning av detta slag.

H Karlsson klensmide AB i Motala tillverkar eggverktyg för träbearbetning. I sortimentet finns en mindre täljyxa som skulle kunna platsa i detta test. Yxan har huvud i kolstål och skaft i ask eller alm. Priset ligger på 1885 kr vilket förefaller fullt normalt för småskalig tillverkning av detta slag.

Husqvarna har en serie yxor. Tidigare var de, så vitt jag vet, tillverkade av Wetterlings men nu vet jag faktiskt inte. Jag har inte testat någon yxa därifrån så de kan vara såväl bra som dåliga. Jag har dock sett lite för många amerikanska bilder på bilder där eggen slagits av strax över härdningslinjen. Om det råkar vara ett par yxor som hamnat hos människor som gör en stor sak av det eller om det är frågan om ett systematiskt kvalitetsproblem vet jag inte.

Julia Kalthoff, tidigare VD på Wetterlings driver just nu företaget Kalthoff Axes som snart kommer med sin första yxa. Av allt att döma så är den i rätt storlek för att vara av intresse i detta sammanhang. Jag får be att återkomma med mer information om den när sådan finns.

Vilken yxa skall man då välja?

Det kan jag faktiskt inte svara på. Yxorna i testet klarar alla av samma uppgifter men de är alla lite olika. Huvudena skiljer sig åt, skaften likaså. Det är helt och hållet en fråga om tycke och smak, med ett undantag. Skall man ha yxan ute när det är kallt och man måste ha kraftiga vantar så är Karesuandoknivens yxa klart mycket lämpligare än de övriga. Gränsfors är nog sämst i hårt vinterväder samtidigt som den genom sin vikt är klart bäst om man har mycket övrig packning, tex ligger ute på fjället och jagar. Fiskars yxor är också ett alternativ, men de tog jag inte med för jag ville inte gå utanför Sveriges gränser nu när Sverige faktiskt har hantverksmässig tillverkning av yxor i världsklass. Så mitt första råd blir att ta den som känns bäst men att undvika de billigaste lågprisyxorna för där hittar man (enligt mina och andras erfarenhet, tex av Ö&Bs Hard Head yxor) garanterat kompromisser i fråga om skaftmaterial, stål och härdning. Mitt andra råd blir att köpa svenskt. Hultafors classic/premium är i mitt tycke den mest prisvärda av de testade yxorna.

onsdag 9 maj 2018

Kvällsfiske med sonen

Igår kväll stack vi iväg en sväng till dammen, jag och sonen. Vi la kanske 2 timmar på att meta lite. Lite mört fick vi, hamnar väl i rävfällan framigenom. Sonen skrämde upp en snok som simmade över dammens mörka vatten. Fin och minnesvärd kväll.




Test: EnZo trapper 95

EnZo trapper 95 är en rejäl fastbladskniv från finska Brisa. Mitt exemplar är i stålet O1 som är ett segt och slagtåligt kolstål härdat till 58-59 HRC. Handtaget är i masurbjörk och slipningen är traditionell, äkta, scandi eller låg slipfas om man vill använda den termen. Slidan är av danglertyp och har en hållare för eldstål. Mitt exemplar levererades med eldstål av hög kvalitet.
 Kniven har traditionell scandislipning och levererades extremt vass från fabrik. Jag skulle vilja hävda att det är en av de knivar jag stött på som var absolut vassast direkt ur lådan. Det jag blev besviken på med eggen var att den microchippade sig, dvs det gick små flisor ur eggen, när jag använde den för att spänta tändved. En bushcraftkniv skall hålla för vedspäntning, så enkelt är det. Antagligen går det lätt att slipa bort men det är ändå irriterande.
 Formerna är enkla och stilrena men den ligger fint i handen. Kvaliteten på masurbjörken är hög, handtagsskalorna är nitade med mässingspins.
 Kniven ligger bra ihanden och är lätt att greppa på många sätt.
 Slidan är av danglertyp och välsydd. Den finns i en version med eldstål och en utan, personligen tycker jag att den med eldstål är snyggast.
Knivbladet ser snabbt fult ut när man använder det till eldstål. Ryggen har mycket skarpa 90 graders vinklar vilket i kombination med att det är kolstål gör det mycket lätt att skapa ett rejält gnistregn med det medföljande eldstålet. På denna bild syns för övrigt hur det gått en ligen flisa ur eggen ca 1/4 upp från handtaget.

Jag har hittills inte fått något bra tillfälle att använda kniven för att ta ur eller flå djur men jag är helt övertygad om att den är mycket duglig till dessa ändamål. Bladformen talar för god funktion och handtaget är tillräckligt väl utformat för att man inte skall behöva förlora greppet även om den skulle vara nedgeggad med blod och andra kroppsvätskor.

Jag är mycket förtjust i denna kniv, tyvärr är jag lite besviken på att eggen chippar så lätt vilket gör att jag rekommenderar kniven i annat stål* än O1. Jag tycker att slidversionen med eldstål är betydligt snyggare än den utan.

Kniven kostar 1829 kr på Casström men kan även beställas direkt från Brisa och kostar då 195 euro, vilket i dagens valutakurs blir 2061 kr....
________________
*EnZos knivar kommer i Sandvik 12C27, O1, D2 eller N690. Samtliga stål är bra men har lite olika bruksegenskaper. Jag lutar åt att 12C27 är det bästa för jakt. Det är rosttrögt och inte överdrivet hårt härdat vilket gör att det är förhållandevis enkelt att bryna upp igen när det tappat skärpan.

måndag 7 maj 2018

Vargproblem i Italien (och Sverige)

Under den senaste veckan har Mollstaberg säteri på gränsen mellan sörmlands och stockholms län åter fått besök av varg. Vid två tillfällen har totalt ett 70-tal får dödats eller skadats så svårt att de överväger att lägga ner den ekologiska fårproduktionen. Den andra attacken skedde för övrigt i en hage omgiven av rovdjursavvisande stängsel. Bemötandet från Länsstyrelsen har varit märkligt, bland annat kunde länsstyrelsen i Stockholms län inte skicka någon besiktningsman då det förelåg interna arbetsmiljöproblem, vilka i detta fall drabbar tredje man.

Men det är inte bara problem i Sverige. Från Italien rapporterar ATL om stora problem. I Italien finns en vargstam på 1000-2000 djur, den exakta mängden är inte kvalitetssäkrad på samma sätt som i Sverige. Den italienska vargen är mindre i storlek än den skandinaviska/ryska vargen.

Hur många får som tas vet man inte. Bara i Toscana registrerades närmare 1400 vargdödade får 2014-16, men siffran är låg eftersom det är få som anmäler på grund av att det är svårt att få ut ersättning i Italien.

Precis som i Sverige så verkar inte elstängsel fungera speciellt bra, däremot fungerar det att ha människor, vallhjon, ute i hagarna tillsammans med fåren. Men det är dyrt, betydligt billigare är att stalla upp djuren året runt. Vilket blir en lösning att ta till om man vill behålla sina får. En bonde berättar för ATL:
– Vi kan inte ha djuren ute längre. Vi testade att sätta upp elstängsel, men vargarna hittade sätt att komma in ändå och den tredje natten som fåren gick ute slog de till. I höstas attackerade de på eftermiddagen, så nu vågar vi inte ha dem ute på dagen heller. Bara några timmar på förmiddagen, om vi kan vakta, säger Roberto Mongili.
Vidare:
– Om vi kan ha dem ute på sommaren slappnar de av och blir betäckta, så att vi får lamm och mjölk på hösten. Eftersom vi tvingas ha dem inomhus stöter de bort baggarna under de varma månaderna, och vi har lamning nu istället. Det gör det svårare för oss att sälja vår produkt, eftersom folk äter mer fårost på vintern än på våren och sommaren, förklarar Sandra Mongili.
I Sverige är uppstallning året om inget alternativ, då får man djurskyddsinspektörerna på sig. Att valla fåren är inget alternativ med svenska kollektivavtal och löner. Och i den naturbetesmark som verkligen behöver betas är det så svårstängslat att många väljer att flytta ut fårhagarna på den plana och mer lättstängslade odlingsmarken för att låta hagmarken (som har de högsta naturvärdena) växa igen. Det är effekten av dagens politik på rovdjursområdet och dagens vargförvaltning.

Havsöringfiske

Har hittills bara hunnit med ett par, tämligen opretensiösa, försök att fiska havsöring. Resultatet har varit flera hugg men de fiskar jag fått upp har varit allt för små. Får väl göra nya försök nästa helg kanske.