Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

söndag 22 oktober 2017

Utelunch

Härom dagen sa tösen att hon ville gå någon stans och äta lunchen ute. Jag tog henne på orden och vi gick ut i skogen och värmde kött över öppen eld, köttet åt vi i nybakade frallor med tapenade. Sedan eldade vi mashmallovs och kokade kaffe. Bra familjeutflykt....


lördag 21 oktober 2017

Test: Fällknivar från Otter

Jag är, som ni märkt, intresserad av knivar men det är ett intresse som varierar över tid. Jag är inte odelat intresserad av alla slags knivar, det är primärt knivar för jakt jag är intresserad av. Särskilt intresserad har jag varit av hur bra fällknivar fungerar till jakt då de inte ingår i den skandinaviska jakttraditionen på samma sätt som i tex USA.

Denna gång vänder jag blicken mot två mycket traditionella fällknivar från tyska Otter som är belägna i Solingen. Vad jag förstår så sker tillverkningen fortfarande i Solingen och är inte outsourcad som så mycket annan knivtillverkning.

De två knivarna från Otter jag testat kallas 3 rivet knife coh Ankermesser. De är ungefär lika stora med ett knappt 8 cm långt blad och en totallängd på under 20 cm. Båda har träskaft med mässingsinläggningar, den ena i form av nitar den andra i form av ett ankare. Givetvis är det lull-lull men det gör knivarna trevliga att se på. Ingen av knivarna har låsning till bladen utan de är av slipjoint-typ. Den övre kniven har ett traditionellt spearpointblad medan den undre har sheepfootformat blad. Av dessa två är spearpointen mer användbar vid jakt än sheepfoot även om båda är suveräna när man skall skära korv eller karva torrkött på passet. De fungerar även till mindre putsarbete när man tar hand om djur eller för att komma åt där de rejälare jaktknivarna är för stora, tex vid sotning av exempelvis ett rådjurskid.

Sammanfattningsvis är det två trevliga och välbygda traditionella knivar som passar bättre för EDC eller som korvknivar än som regelrätta jaktknivar.

Knivarna kostar 395 kr per styck hos Casström och det är ett bra pris för gediget tyskt hantverk.

fredag 20 oktober 2017

Bilder från en jakttur med Essa




På 1980 och 90 talen slabbade jag till och från med framkallning av svartvia bilder. Kul och lärorikt, men något jag övergav när bildhanteringen successivt digitaliserades och mörkrummet blev photoshop. Men under den senaste tiden har jag åter börjat experimentera med svartvitt, dock inte med fysisk film och kemikalier utan med de monokroma möjligheterna i min ena kamera, min Nikon D300. Bilderna ovan är från en jakt tillsammans med Essa härom dagen.

torsdag 19 oktober 2017

Test: Bark River Trailmate

I ett byte med en annan knivtok fick jag hem en Bark River (BRKT) Trailmate. Trailmate är i likhet med de flesta andra knivar från BRKT en fulltångekniv i verktygsstål (man kan få i andra stålsorter med men A2 är det vanligaste) med en rejäl läderslida avsedd att bära högt i bältet. Prislappen om man köper den över disk är som vanligt när det gäller BRKT hög, i detta fall knappt 2000 kr.

Trailmate är en kniv av det lite mindre slaget. Bladet är knappt 8 cm långt ganska högt och i likhet med de flesta BRKT grovt. I änden finns möjlighet att fästa en fånglina, antingen i hålet genom skaftet eller i metallöglan i änden av skaftet. Min kniv har handtag i canvas micarta som är ett hållbart material om än något tråkigt.

Kniven ligger makalöst bra i handen och är smidig att arbeta med. Under den tid jag haft den har jag tagit hand om såväl älg som vildsvin med den och det är en extremt kompetent liten kniv som fungerar alldeles utmärkt för flåarbete. Knivens rygg gör att det är lätt att följa djuret när man öppnar upp skinnet, nästan lika lätt som om man hade använt en buköppnare för jobbet.

Inledningsvis var jag lite skeptisk till slidan, det är jag till alla BRKTs slidor då jag föredrar slidpr av danglertyp snarare än slidor som sitter tight intill kroppen högt i bältet. Men denna slida går att placera så att man bär den cross-draw på vänster sida kroppen, där märker man inte att man bär den samtidigt som den är fullt tillgänglig.

Sammanfattningsvis så måste jag framhålla vilken liten pärla till jaktkniv detta är. Den fungerar lika bra till småvilt som till högvilt. Den enda nackdelen jag kan se är den vanliga när det handlar om BRKT: priset....

I sverige köper man säkrast BRKTs knivar från Survivalstore. Till skillnad från övriga butiker som säljer BRKT så visar survivalstore tydligt vad de har i lager vilket är en förutsättning när det gäller BRKT eftersom BRKT tillverkar sina knivar i små serier så det som en butik bekräftat att de kan beställa hem ena dagen mycket väl kan vara slut dagen därpå.

onsdag 18 oktober 2017

Lite äldre knivar till jakt

Oftast skriver jag om nyare knivar som finns i produktion idag. Men det är inte bara sådana som jag intresserar mig för, jag intresserar mig överlag för knivens brukshistoria. Idag tänkte jag dock komma med lite råd för den som tänkte ge sig in på Tradera och köpa sig en jaktkniv. På Tradera kan man hitta i princip vad som helst. Man kan göra superfynd och man kan bli precis hur lurad som helst.

För att undvika bli lurad så har jag ett grundtips: Köpa aldrig en ny kniv på tradera. Skall man handla på tradera så köper man antingen en kniv som är tydligt använd eller så måste man kunna oerhört mycket om knivar.

Skall man köpa äldre knivar så kan det ju vara bra att veta att halvgamla och äldre jakknivar från Mora och Eskilstuna är lite av samlarobjekt i Sverige, de ligger överlag högre i pris än motsvarande knivar från Solingen (som är vanliga, här kan nämnas att Puma är populära bland samlare och kan dra iväg till ett par tusen kronor) eller USA och England (vilket är ovanligare och då vet säljaren sällan vad hen säljer). Nedan har jag ett gäng bilder på lite äldre jaktrelevanta knivar i min ägo, med lite tålamod så kan ni mycket väl hitta liknande knivar och då kommer de att vara betydligt bättre köp än 95% av de moderna knviarna i samma prisklass.
 Ofta ser knivarna inte mycket ut för världen. De kan se smutsiga ut, ha skador på slidorna. Men låt er inte luras, förstora bilderna och kika ordentligt.
 De sex knivar jag tänkte ta upp denna gång, två flåknivar, två huggare och två jaktknivar.
 Båda huggarna är från Rich Arb Herder, den ena är 23 cm lång och den andra 27. Båda fungerar bra som alternativ till yxa och anstränger man sig med slipningen kring eggen, kanske lägger en egg även på ovansidan de yttersta centimetrarna så fungerar de även mycket bra som avfångningsknivar. Bladen är i kolstål och lätta att bryna upp. Handtagen i kronhjortshorn kan vara rätt obekväma att hålla i. Ibland har handtagen torkat ganska rejält så man får skruva av dem och kanske lägga in ytterligare något mellanlägg i läder för att hornet inte skall jazza omkring. Dessa båda knivar är ungefär 50 år gamla och har med lite skötsel många bruksår kvar. Sådana knivar dyker upp relativt ofta på Tradera, de finaste exemplaren eller exemplar av ovanliga tillverkare går ofta runt 1000 kr men en brukskniv kan man med lite tur få för 3-400 kr.
 Jakt- fiske- och alroundknivarna är vanliga. Dessa två är från 1970 respektive 1980-talen. Den nedre har ett kraftigare blad än den övre. Den övre har ett lätt flexande blad vilket får mig att misstänka att den framför allt är avsedd för fiske. Kolstålsblad är standard och bra om man sköter om de lite. Knivarna är från Herder respektive Othello, den sistnämnda är relativt ovanlig medan den förstnämnda myckt vanlig. Denna typ av knivar brukar i bruksskick kunna kosta 150-250 kr, häromsistens var den en oanvänd i ask som gick för ungefär 400 kr. Men 200 kr för en kniv av denna typ är ett mycket bra köp.
Slutligen två flåknivar. Flåknivarna är lite ovanligare än de vanliga jaktknivarna och kostar ofta någon hundralap mer. Denna form på flåknivar är inte så vanlig (eller kanske snarare populär) längre vilket är lite synd då den är mycket funktionell. Jag kan rekommendera den varmt. Den övre kniven är bara märkt Solingen vilket gjorde att den inte kostade mer än strax under 200 kr. Den nedre såldes som Solingenkniv och jag fick den för strax under 200 kr eftersom slidan var väldigt sliten, den visade sig dock vid närmare efterfoskning vara ungefär 100 år gammal och från Sheffield*. Vi får se om jag behåller den eller försöker byta den på någon engelsk samlarsida.... Den lite större flåkniven demonstrerar ett problem man alltid har när man köper begagnade knivar. Det är hur den tidigare ägaren hanterat kniven. Denna kniv är riktigt fulslipad på en snabbgående slipmaskin med litet sliphuvud vilket gett oerhört fula spår i bladet närmast eggen. Det går givetvis att åtgärda men jag har inte riktigt hunnit med det ännu.

Vad vill jag då ha sagt med denna blogpost? Jo att allt nytt inte är revolutionerande och att allt gammalt inte är förlegat. Jag kan med andra ord rekommendera den intresserade läsaren att inte glömma bort begagnatmarknaden när ni kikar efter ny kniv...
__________________________________
*WRH warranted står antagligen för:
W.R.HUMPREYS & CO 
Sheffield, Eyre St.Works and Haddon Works. Became Ltd in 1904. Verksamma 1889-1925 vilket gör att min kniv bör vara ungefär 100 år gammal.
(Eyre street var en gata med flera knivtillverkare)

tisdag 17 oktober 2017

Hutlösa veterinärkostnader

Skenande veterinärkostnader är något som alla djurägare räds. Och skenat har de verkligen gjort sedan riskkapitalbolagen insåg potentialen i marknaden. På kort tid har Evidensia och Anicura tagit över sisådär 80% av marknaden genom aggressiva uppköp och hot om konkurrerande etablering nära motsträviga veterinärkliniker som inte låter sig köpas upp.

I helgen råkade en kompis ut för problem med sin valp, problem som ledde till akut besök på en Evidensiaklinik i Göteborg en söndag. Detta är min kompis berättelse:
Vår 8 mån valp behövde opereras en söndag efter att ha svalt en plastkork som fastat i tarmen. Den klinik som vi annars åker till hade just denna helg stängt så vi fick åka till Evidensia i Gbg. Bara själva operationen kostade 42000kr, inkl undersökning och röntgen 46600kr. Slutnotan inkl eftervården 2d blev nästan 54000kr. Bifogad faktura är exkl moms. När jag frågade vad det skulle kosta om jag väntade med OP till måndag fick jag till svar att det inte skulle vara någon större prisskillnad.
Efter rundringning till några andra kliniker (Blå stjärnan, Viskadalen, Lerums djurklinik och Evidensia i Kungsbacka) får jag prisuppgifter som ligger mellan 20-35000kr inkl moms för OP på helg. Det lägre priset inkl ingen stationärvård men skillnaden är ändå hutlöst stor.
Jag kan acceptera att de större sjukhusen/klinikerna tar ut högre priser förde måste täcka kostnaden för jour, specialistvård, lokalhyra etc. Men när skillnaden ligger över 100%. Det är inte försvarbart. Detta drabbar försäkringsbolag och djurägare och resulterar i högre försäkringspremie.
Men det slutar inte här. Vid hemgång får jag inte träffa veterinär utan bara receptionist som lämnar ut skriftliga hemgångsråd bestående av 5-6 rader. Det står inget om restriktioner som koppelpromenader, undvika hoppning etc. Inget om när medicin ska börja tas. Jag begär ut journal och ser att han fått ngt strax innan hemgång. Får själv leta i fass vad det är så han inte fårför mkt då medicinen är morfinpreparat. Det står heller inget om stygnen, om och när de ska tas. Jag tänker att för en oerfaren djurägare som dessutom är orolig för sitt djur kan hemgångsråden aldrig vara för tydliga.
Jag ifrågasätter inte kompetensen på personalen som opererat och skött eftervården. Se har säkert gjort korrekta bedömningar utifrån kompetens och omständigheter. Men pris och brist på information gör att jag aldrig kommer att åka till Evidensia i Gbg någon mer gång. Det finns andra kliniker som jag anser vara mycket bättre i dessa avseenden.
Det finns en hel del i berättelsen som är oroande. Kostnaden är en sak, det förefaller tydligt att bolaget i detta fall gjort allt för att se till att den skall bli så hög som möjligt. Ett klassiskt sätt för klinikerna att göra detta på är genom inskrivning av djuren. Inskrivning av djuren kan vra nödvändigt men  ett djur återhämtar sig bättre i en miljö det känner sig trygg i, oftast en hemmiljö. Genom att förvara många sjuka djur i lokalerna genom inskrivning ökar man behovet av antibiotikabehandling vilket på sikt leder till ökade problem med antibiotikaresistens. Sedan har vi utskrivningen / hemgången som förefaller extremt bristfällig i detta fall. Lite mer kunde man förvänta sig för en behandling som kostat lika mycket som en begagnad bil...

måndag 16 oktober 2017

Idag: rättegång i jakthärvan inleds

Idag inleds rättegången i den stora norrländska jakthärvan där fem jägare står åtalade för att vara inblandade i eller utfört tjuvjakt som resulterat i att åtta stora rovdjur dödats. Media har uppmärksammat det ordentligt under morgonen.


Ekot skriver bland annat:

Telefonsamtal, bilder på rovdjuren från lockbetes-kameror, sms-konversationer, beslag av otillåtna vapen, snaror, fällor och hundhalsband med GPS är en del av bevisningen.
De fem misstänkta männen nekar alla till anklagelserna om jaktbrott. Jonas Westerlund som försvarar den man som åklagarna menar ska ha dödat sex av djuren tycker åtalet är svagt.
– Det är så enkelt att det är inte han som har dödat djuren. Om de har dödats. Vi vet inte ens det, utan vad man har hittat är bilder som ser ut att vara döda. Men det är ytterst oklart vem som har tagit de bilderna och var, säger advokat Jonas Westerlund.
Jag har sagt det förut och jag tycker att det blir allt tydligare för varje rapport jag hör från denna härva. En sak som kommer att vara av görande för fallets utgång kommer att vara metadatan i bildfilerna som anänds i bevisningen.

 Men vad är då metadata kanske någon undrar?
Jag gör det lätt för mig och svarar genom citat från Kamera & Bild:
Vid fotoögonblicket sparas också en hel del information som inte syns i bilden – nämligen de delar som har med kamerans hårdvara att göra tillsammans med omständigheter vid fotograferingsögonblicket. Det går också att lägga till och ändra information i efterhand för att ytterligare bygga på information om de data som finns i filen. 
Vidare:
Datum och tid när bilden är tagen ses som en självklarhet i dag. Men med tid kommer också rum, något som har gett upphov till att bildens Exif-information nu också kan spara platsinformation för att berätta var bilden är tagen. Kameratillverkarna sparar också ned de flesta av kamerans inställningar, inklusive modell, version, bildrotation, bländare, slutare, brännvidd, vitbalans, ljusmätningsmetod, iso, om blixt avfyrades, avstånd till objektet och allt annat som har med fotoögonblicket att göra.
Det går alltså at koppla bilden till en specifik kamera eller mobil om man vet hur man får fram metadatan. Metadatan går dock att manipulera vilket ju är ett problem men det kräver en viss kunskap.
Men det finns ett stort problem. Det kanske största av dessa är att man egentligen inte kan lita på att all information i bildfilens Exif är äkta, korrekt och omanipulerad. Det är nämligen inga som helst problem att justera alla värden i efterhand om man känner för detta, något som är problematiskt då man exempelvis skriver in information om ägare till bilden.  
Frågan om de inblandade har kunskap och kompetens att göra detta återstår att besvara. Det skall bli intressant att följa denna värdering av bevismaterialet. Nedan lite screenshots på metadata från en bildfil jag har, den togs för en artikel som snart publiceras: