Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 18 januari 2018

Västkustvinter

Bilden är tagen härom dagen när jag var ute och jagade. Den ger en tydlig bild av hur vintern ser ut på västkusten, blött. Mest vatten och kanske lite blöt snö...

Blöt snö gör det halt och mycket riktigt så hamnade årets första bil utanfrö vägen på vår mark härom natten. Denna gång rev föraren ett par meter av vår häck. Annars är det vanligare att de far ut på vår äng även om en hamnade på taket i vår fårhage när det var ishalka för några år sedan.
Bilen som rammade vår häck efterlämnade en svart plastdetalj. Så om någon har en liten gul SEAT och behöver en svart plastmoj så kan ni kontakta mej.

onsdag 17 januari 2018

Jaktligt perspektiv på samhället - Oro för brott och lågt förtroende för polisen

Igår presenterade Brottsförebyggande rådet sin årliga rapport om svenskarnas oro för brottslighet samt förtroende för rättsliga myndigheter. Det är en rapport som visar en ökande oro för brott:
Nästan en tredjedel av befolkningen (29 procent) oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället. Det är en ökning sedan förra året då 25 procent upplevde stor oro över brottsligheten. Efter en tidigare minskning har oron ökat från 2014 (då andelen oroliga var 19 procent) och framåt, och andelen är nu på samma nivå som uppmättes vid första mättillfället (2006).
Samtidigt sjunker förtroendet för polisen, omkring 19% har ett litet, mycket litet eller inget förtroende för polisen och dess arbete. Dan Eliasson gör i ekot ett tafatt försök att bortförklara det sjunkande förtroendet.


Om vi nu istället väljer att ta ett jaktligt perspektiv på oron att utsättas för brott och förtroende för polis och andra rättsliga myndigheter så blir det hela mer relevant för bloggens läsare.

Vi börjar med att kika på det där att som jägare utsättas för brott:

Till att börja med kan man konstatera att jaktvapen är ganska ointressant i brottsliga ändamål, visst stjäls vapenskåp med jämna mellanrum men buset är oftast inte ute efter själva vapnen utan eventuella värdeföremål som förvaras i skåpen. Av bara farten brukar dyrare kikarsikten försvinna från vapnen men i de flesta fall återfinns själva vapnen ganska fort, oftast tillsammans med det uppbrutna skåpet i något industriområde eller på någon skogsväg (har själv hittat såväl uppbrutna vapenskåp som andra typer av säkerhetsskåp när jag jobbade på skogsstyrelsen). Stölder av vapen är högt prioriterade av polisen.

Sedan har vi tjuvjakt. Det förekommer tjuvjakt i sverige, även till synes organiserad sådan. Tjuvjakt i sverige handlar inte om illegal jakt på stora rovdjur utan om jakt på kött. Jag har skrivit om detta flera gånger och kikar vi på vad domarna säger så är de tämligen tydliga. Det vanligaste jaktbrottet är att fälla fel vilt alternativt fälla vilt på fel mark. I sammanhanget framträder grovt sett två kategorier:
1: den lokala mannen som bor på landet, han jagar allt i sin omgivning med fokus på ex vildsvin, dov eller ren, han jagar för att äta djuret och ibland men mer sällan för att sälja köttet,
2: den kringresande mannen, som beväpnad kör runt i sitt fordon, spanar, planerar och skjuter vilt på fält och gärden, där syftet är rent kommersiellt, sälja köttet och tjäna pengar.

Exakt hur vanligt det är är svårt att säga men som jägare/jakträttsinnehavare är det dessa brott vi har anledning att oroa oss över. Jag har en stark känsla av att dessa brott är lågt proiriterade av polisen om det inte rör sig om stora rovdjur för då verkar det inte finnas några som helst budgetramar som begränsar hur stora insatserna får bli.

En tredje kategori av brott som vi kan utsättas för är hat, hot och jaktsabotage. Jag har personligen råkat ut för alla tre. Hat och hot har jag mottagit på grund av bloggen och i sociala medier. Jaktsabotage har vi blivit utsatta för genom att folk vält eller förstört jakttorn. Att verksamheten antingen begås av enskilda eller är organiserad av systematiska jaktsabbare råder det ingen tvekan om. Metoderna är trakasserier och hot. Bland de som utför sådana brott finns personer som är dömda för både mordbrand och gravskändning. Mitt bestämda intryck är att dessa brott ignoreras av polisen.

Om man bara ser till brott som jägare kan utsättas för i egenskap av jägare och vapeninnehavare så är 2 av 3 kategorier lågt prioriterade av polisen vilket såklart skapar en gnagande oro hos jägarkåren samt bidrar till ett sänkt förtroende för polisen och rättsliga myndigheter.

Jägare och vapeninnehavare har kontakter med polisen, de flesta har det ganska sällan medan andra som ofta byter vapen eller sysslar med trafikeftersök har åtskilliga konstakter. Jag har ingen djupare insikt i trafikeftersök däremot tycker jag att polisens hantering av vapenlicenser är ett intressant och problematiskt område. Vi kan konstatera att polisen har en mycket restriktiv syn på vad de tycker är ett lämpligt jaktvapen. Synen går långt bortom det lag och förordning föreskriver, istället görs kraftfulla inskränkningar via polisens egna föreskrifter. Ytterligare inskränkningar bortom de som ges i föreskrifterna etableras genom interna tillämpningsdirektiv. Ibland testas dessa tillämpningar rättsligt och då har det på senare tid blivit extremt märkligt. Till exempel har kammarrätten i ett uppmärksammat fall som handlar om ett halvautomatiskt jaktgevär i klass 2 börjat använda termen militär ammunition och anger att det är olämpligt för civilt innehav/jakt. Nu är samtliga tre av de mest populära kalibrarna i svensk jakt, 308winchester, 30-06 samt 6,5x55, kalibrar med militärt ursprung och bör därmed falla under termen militär ammunition vilket gör hela argumentet märkligt. Ungefär lika märkligt som argmentet att jaktvapen inte får efterlikna militära vapen då hela mekanismen till de flesta repetervapen i grunden är framtagen för militära ändamål. Sedan har handläggningstiderna för såpass simpla ärenden som licensgivning är, för en redan godtagen vapeninnhavare, lågt bortom all rim och reson. Samtidigt resulterar det illegala vapeninnehavet hos buset i näst intill dagliga skjutningar i tätorter runt om i sverige, skjutningar som inte sker med jägares och sportskyttars vapen utan med insmugglade vapen. Ett vapenlicensärende för den jägare som byter in ett vapen och vill ha licens på ett nytt bör kunna utfärdas med vändande post och inte som idag ta veckor eller månader. Kort sagt kan man säga att jägarnas vanligaste kontakt med polisen präglas av en stor portion godtycke vilket för den någorlunda påläste givetvis innebär att förtroendet för polisen sjunker.  (läs mer här, här och här)

Sammanfattningsvis kan man konstatera att jägare har få skäl att hylla polisens insatser. Jägarna har också fog för oro - för vi skall inte tro att polisen löser något för oss om vi utsätts för brott snarare är varje anmäla snarast en anmälan för statistiken.
_____________________________
Skall jag våga mig på en gissning om polisens stora problem så tror jag att de lider av samma problem som så mycket annat i dagens samhälle - överadministration som stjäl tid från kärnverksamheten. Lägg till dysfunktionella IT-system som beställs av personer som inte skall använda dem och därför inte förstår hur de bör fungera för att hjälpa snarare än stjälpa verksamheten. Som senap på grädden skall läggas omorganisation, det svenska samhällets standardåtgärd såväl vad gäller fungerande som icke fungerande verksamhet..

tisdag 16 januari 2018

Januarihav


Vinter vid havet är intressant, det är ofta ett helt annat ljus än på sommaren. Vilket kan resultera i lite roliga bilder.

måndag 15 januari 2018

Butiker och falska betyg

Härom dagen nåddes jag av en intressant länk på facebook. Den ledde till en artikel om falska betyg och opmdömmen på nätet. Alltså inte skolbetyg utan omdömmen hos butiker och andra näringsidkare. Systemet med omdömmen på nätet är väldigt utspritt internationellt men ännu så länge ganska outnyttjat i Sverige. Här är 6 tips på hur man känner igen falska betyg (citerat från recensi):
Är alla recensioner skrivna på samma dag?
Säg att ett företag har fyra femstjärniga recensioner som alla är skrivna samma dag. Hur kan det gå till naturligt? Det är inte omöjligt att det är äkta, företaget kan till exempel ha frågat nöjda kursdeltagare efter kursavslut om de kan tänka sig att skriva recensioner och därmed fått fyra på en gång.
Sannolikt är dock att företaget i så fall skulle få fler recensioner stötvis i samband med nästa kursavslut. Om recensionerna är flera månader gamla och inga andra recensioner har lämnats varken före eller efter är det en indikation på att de är fejk.
Har personen som recenserat lämnat fler recensioner om olika företag?
På Google visas det totala antalet recensioner en person har lämnat för olika företag. Om personen bara lämnat en enda recension för ett enda företag med ett strålande betyg kan det tyda på att omdömet är fejk. Det kan även vara personens första recension av naturlig anledning – exempelvis om företaget är det första som frågat om recension på Google och personen inte självmant recenserar företag löpande. Det kan även vara ett tecken på att personen fått något i retur för att lämna en recension, exempelvis en rabattkod. Omdömet behöver därför inte nödvändigtvis vara helt fejk, kanske bara morotad.
Titta även på datumet för att avgöra recensionens värde – är recensionen gammal och personens enda recension kan du värdera den lägre än andra recensioner. Vill du gå ett steg längre, titta om personen själv arbetar på företaget. Det är inte ovanligt att medarbetare recenserar sin egen arbetsplats, ofta med en mycket kort text och fem stjärnor. Ägaren själv brukar gärna skriva lite längre, om denne får för sig att recensera sitt eget företag.
Är alla recensioner positiva?
Alla företag kan inte göra alla kunder nöjda hela tiden, och en eller ett par halvkassa recensioner kan därför ge legitimitet åt resterande recensioner. En vanlig tanke om ett företag har fem recensioner varav fyra femstjärniga och en enstjärnig är att de femstjärniga är fejk och den enstjärniga är äkta, men förhållandet i sig självt behöver inte betyda att det faktiskt är så.
Är det totala antalet recensioner lågt är det inte omöjligt att recensionerna faktiskt är äkta. Kombinera därför kriteriet med andra, särskilt datum, för att göra en helhetsbedömning.
Vad står det egentligen i recensionerna?
Kunder skriver väldigt olika mängd i sina recensioner. En del skriver bara ”Bra”, andra en längre berättelse. Särskilt missnöjda kunder brukar skriva längre texter om vad som gjorde dem missnöjda. Titta därför på recensionernas innehåll. Är det ett specifikt omdöme, är det både positivt och negativt, eller väldigt allmänt?
En missnöjd kund sätter ofta fingret på vad som var dåligt och en väldigt nöjd kund nämner ofta namn på personal de haft kontakt med. Ett vanligt varningstecken på utländska recensioner är att texten ser ut att komma från Google Translate och återkomma i flera recensioner, det ser vi dock sällan i Sverige än så länge.
Svarar företaget på recensionerna?
Ett företag som aktivt svarar på recensioner visar att de bryr sig om vad som skrivs. Här är det också viktigt att se om företaget svarar med att kopiera och klistra in eller svarar individuellt på varje recension. Många företag svarar endast på negativa recensioner, men deras svar kan ge en indikation på hur de skulle hantera ditt ärende om du blev missnöjd med ditt köp.
Har företaget recensioner på fler sajter och är de samstämmiga?
Passa på att titta på fler ställen om recensionerna verkar överensstämma i så väl positiv som negativ bemärkelse. Att börja på Google är bra, men titta gärna också på företagets Facebooksida och kanske även andra recensionssajter om du vill avgöra äktheten i betygen. Om du googlar företagets namn brukar du ofta kunna hitta flera recensionssajter där företaget nämns och bedöms.
I jaktliga sammanhang så utnyttjade jaktsabbarna och djurrättsorganisationer* möjligheten med betyg på nätet i samband med Räv-SM förra året. De gjorde helt enkelt så att de uppomanade folk på fb och i andra forum att gå in på ett antal företags FB- samt hemsidor och ge dåliga betyg och omdömmen oavsett om det anlitat företaget eller ej. Allt för att sabba för företagen och få dem att dra sig ur sitt sponsorskap. Organisatören berättade:
– Små företag som egentligen inte har med jakt att göra har drabbats genom att aktivister skrivit inlägg på deras hemsidor och Facebooksidor. Bland annat genom att ge dåliga recensioner om deras produkter och tjänster.
Jag har noterat ett par företag med jaktlig anknytning som jag antingen misstänker fuskar med recensioner eller som raderar negativa recensioner. Jag har till och med sett företag helt ta bort recensionsmöjligheten på Facebook efter motiverad kritik. Jag kan med anledning av att jag inte vill riskera förtalsanmälan peka ut några men man kan konstatera att det generellt sett gäller företag som påfallande ofta kritiseras eller vars produkter och marknadsföring ifrågasätts på olika forum på nätet. Så om man är det minsta tveksam till ett företag så bör man komplettera de omdömmen man ser på hemsida / facebooksida med googling.
 __________________________
*Här kan det vara intressant att notera att Djurens rätt inte tillåter förtroendevalda i SD att inneha förtroendeposter i organisationen.

Prylar och planerat åldrande

Planerat åldrande är grundläggande för produktiuonsindustri eftersom det innebär att varor slits ut / går söndre efter ett visst slitage eller en viss tid i syfte att hålla uppe efterfrågan / konsumtion och produktion. Det ingår i det industriella ekonomiska systemets förutsättning och har sannolikt aldrig varit så tydligt som idag, jag har själv varit inne på det tidigare i samband med att jag skrev om hur Blundstones kängor minskat sin hållbarhet under senare år (kanske höll de för bra förut). För ett par år sedan sände SVT en intressant dokumentär på temat:


Det jag funderar på är hur mycket detta påverkar de produkter vi som jägare konsumerar. Skall man tänka så att ett kikarsikte med 5 års garanti är tänkt att hålla lite ängre än 5 år medan det med livstids garanti har just det? Skall man välja knivar från ESEE med no questions askt lifetime guarantee för 1000-2000 kr eller en no name brandad Buck-kopia för 200 kr från valfri jaktbutik med konsumentköpslagens garanti och vara glad om den funkar i 2 år?

Vilka av jägarnas produkter kan man tänka sig har planerat åldrande:

  • De billigaste produkterna har det antagligen men då rör det sig generellt sett om riktigt usel grundkvalitet. I fråga om kläder så gäller det i högre grad riktigt dåliga sömmar än dåligt tyg även om många membranmaterial har mycket dålig slitstyrka. Knappar och dragkedjor är också detaljer som kan misstänkas ingå i det planerade slitaget/åldrandet. 
  • Elektronik är ett klassiskt område för planerat åldrande. Gäller inte minst produkter där man uppdaterar programvaran efterhand och tillverkarna medvetet gör programvaran så överdrivet stor att ett par år gamla apparater helt enkelt inte orkar med (typexempel smartphone). 
  • Kängor och stövlar kan ha inbygt planerat åldrande genom de gummiblandningar som används. Jag kan ge exempel på hur tex hållbarheten för den klassiska vandringskängan Tretorn Sarek minskat sedan 1980-talet. Som värst var kvaliteten i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, jag hade en period då jag för varje par Sarek jag köpte kunde byta dem två gånger under garantiperioden - givet att jag höll reda på mina inköpskvitton. Problemen är lika stora med kängor, dock i högre grad med fodrade gore-tex kängor än med skalkängor. Den springande punkten brukar vara skaravar och gummit.
  • Vad gäller vapen (och optik) så är det i hög grad så att man får det man betalar för. Man skall inte förvänta sig att en lågprisbock från turkiet håller ens hälften så många skott som en bock från ett klassiskt kvalitetsmärke som Browning eller Beretta. Men det spelar kankse inte så stor roll för de flesta jägare eftersom de flesta svenska jägare tränar så lite att de aldrig skulle hinna slita ut en lågprisbössa ens om de fick en extra livstid på sig. 
  • Två områden där jag misstänker att planerat åldrande, eller rent usla produkter, är riktigt vanliga är åtelmaterial och kötthanteringsapparatur (samt vitvaror som frysboxar). Vad gäller åtelmaterial så tänker jag på alla spridare, kameror och belysning. Om man nu kan bygga övervakningskameror som håller år efter år i tuff miljö, varför slutar åtelkameror så ofta att fungera efter två vintrar (dåliga packningar)? Eller varför väljer man kugghjul av plast till rörliga delar i såväl foderspridare som köksmaskiner? Jag har vid upprepade tillfällen varit med om att dessa djäkla plastkugghjul har gått sönder redan vid måttlig belastning - och då har det varit i produkter som betraktas som bra kvalitet. Jag kan bara tänka mig att det dels är billigare vid tillverkningen och dels garanterar framtida produktion.
Många jägare kanske inte bryr sig om planerat åldrande. Det är ju trots allt roligt att köpa nya jaktprylar. Men jag stör mig på det. Inte minst ur ett miljö- och resursperspektiv. Jag vill att mitt jägarliv skall vara långsiktigt hållbart inte bara i frågan om vilka djur jag dödar utan även i fråga om de produkter jag konsumerar för att möjliggöra min jakt.

fredag 12 januari 2018

Älgflugans testverksamhet

För nä'rvarande pågår test av tre olika knivar parallellt. Det rör sig om två från Bark River, dels bravo 1 lt och dels Canadian Special samt en EnZo trapper. Samtliga får betraktas som high end knivar och jag har höga förväntingar på dem alla tre.

Den vänstra av knivarna är lite extra intressant, det är Bark Rivers tolkning av en canadian skinner. Den mest kända canadian skinnern på marknaden torde vara DH Russel Canadian Belt knife som tillverkas av Grohmann knives. Uppenbarligen är det en kniv man antingen älskar eller hatar, det skall bli intressant att se hur jag upplever den i praktiken.

torsdag 11 januari 2018

Lodjursinventering

Problemet på mina breddgrader vad gäller övervakning och kvalitetssäkring av stora rovdjur är snöbrist. Det gär inte att inventera och kvalitetssäkra rovdjursförekomst på samma sätt i södra västergötland som i Jämtland. Då får man ta till andra metoder. Kameraövervakning är en sådan. I min kommun sätter länsstyrelsen ut ungefär 40 kameror för att få koll på hur stor lodjursstammen är. Bra tycker jag då en vettig inventering ger möjlighet till legal jakt.

Vi har fått en sådan kamera på vår jaktmark. Den är placerad invid ett stråk med branter / stup och länsstyrelsen var mycket nöjd med förslaget till placering.